Förlust & sorgbearbetning

Det finns inga givna vägar i sorgen, inga givna tankar och känslor. Samtidigt finns det mycket som går att känna igen i många sörjandes tankar och känslor, mycket som den sörjande delar med andra i samma kultur. Men det är trots allt den alldeles unika personen med sin egen livshistoria och sitt förhållande till den eller det som gått förlorat som avgör hur vägen fram i sorgen ser ut.

Sorg är en reaktion på en förlust, en förlust av någon (kan vara något) som den drabbade har haft en nära relation till och som är och varit viktigt och meningsfullt. Det är en relationsförlust. En förlust av någon vi knutit tankar och känslor till. Eller någon vi skulle ha velat knyta våra tankar och känslor till men inte fått eller kunnat. Sorg kan även vara en förlust av ett hopp; sorgen över något som inte blev. Den eller det man önskat ha en nära relation till.

Sorgens olika reaktioner kan likna en depression men det är inte en depression. Världen känns tom, javisst, och det kan vara svårt att koncentrera sig, matlusten kan försvinna, sömnen kan påverkas. Vardagen kan präglas av nedstämdhet. Men för det mesta föraktar man inte sig själv som i depressionen. Man är bara så trött, så ledsen. Saknaden efter den som inte längre finns dominerar vardagen. Men nedstämdheten och tröttheten hör ihop med själva förlusten och inte med livet själv.

Sorgens uttryck kan vara olika starka och intensiva. Det beror på vem vi är och vad vi har förlorat. Förlusten av det som varit meningsfullt för oss – eller skulle ha varit meningsfullt för oss – påverkar oss djupt. Men eftersom vi alla är olika som människor sörjer vi också på olika sätt.

En del av oss tänker intensivt på den eller det vi mist. Andra får starka känslouttryck. Det är olika, men sorgen finns där, vilket sätt den än har att visa sig. Vi är inte heller ständigt fördjupade i vår sorg med funderingar på vem vi förlorat och på våra minnen av det som gått förlorat. Emellanåt tänker vi på annat, kopplar av från sorgen, kämpar med den nya vardagen eller kanske det helt nya livet. Det är beroende på vem vi förlorat, om det är något som omkullkastat hela vårt liv eller om förlusten varit någorlunda förväntad. Hur som helst pendlar vi, ibland är vi i vår sorg, ibland ägnar vi oss annat. Många gånger finns ändå förlusten med där hela tiden, som en mörk bakgrund, oberoende av om vi är mitt uppe i tankar och känslor kring förlusten eller funderar på annat eller ägnar oss åt vardagen och försöker hantera den.

För det flesta av oss har sorgen och sörjandet sin gilla gång. Vartefter dagarna och månaderna går så återvänder vi bit för bit till en vardag vi känner igen. Men för en del blir det svårare att återvända till vardagen. Förlusten är för allvarlig, för svår att integrera i den egna livshistorien eller förlusten har varit för traumatisk. Orsakerna till det kan vara många. Om man tycker att sorgeprocessen har blivit komplicerad och för svår att hantera själv, då kan det vara bra att söka hjälp för att komma vidare, så att det åter går att så småningom, komma tillbaka till en glädje i livet.

Det är ju ändå det som sörjandet kan ha som mål, att åter komma till en fungerande vardag som innehåller en hel del glädje. Eller som författaren Harry Martinson uttrycker det:

Varje djup sorg har förlorad glädje till föremål.
Tappa inte bort denna riktning.
Låt inte sorgen glömma sitt ärende.
Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få.